Utsläppen går ner i haven !

Figur 1. Stilla Havet sträcker sig runt en tredjedel av Jordens omkrets

Haven utgör 71 % av jordklotets totala yta, och tar emot motsvarande andel av den varma solstrålningen.

Figur 2. Vågor, fräsande stänk och skum ökar kontaktytan mellan luft och hav

Utbytet av koldioxid mellan de två blir därför effektivt. Således måste vi betrakta havens innehåll av koldioxid som den viktigaste faktorn för luftens halt av koldioxid.

Figur 3. Jordens förråd av kol, som är “fritt” att ingå i “kolcykeln”.

Siffrorna avser GtC, gigaton Carbon, miljarder ton kol. Man räknar bara innehållet av kol i koldioxiden och alla andra kolföreningar som ingår. Mängden koldioxid får man med faktorn 3,67. Siffrorna avser beräkningar och uppskattningar med viss osäkerhet, men de ger proportionerna, som är så viktiga att betrakta.

Efter Lilla Istidens 500 år av kallt klimat har haven sakta blivit varmare. Denna uppvärmning får direkt verkan på de mänskliga utsläppens öde i naturen.

Figur 4. Enligt Henrys Lag bestäms flödet av en gas genom en vätskeyta av gasens partialtryck ovan och under ytan.

För balansen mellan trycken gäller:

Partialtrycket i havens vatten stiger med beloppet (a) på grund av uppvrämningen.
Utsläppen höjer genast trycket ovan ytan med beloppet (b).
Det blir tryckskillnaden (c) som bestämmer flödet upp ur haven, vilket minskar flödet med samma mängd som utsläppen har.
Resultatet blir att utsläppen inte påverkar halten i luften.

Utsläppens mängd höjer havens förråd med delar av en promille, varför motsvarande andel av dem kan sägas höja halten i luften, vilket är så lite att det inte har någon praktisk betydelse.

I rapporten AR4 från 2007 gör IPCC uppskattningarna nedan av omsättningen av koldioxid:

Figur 5. Uppskattningar av IPCC i rapporten AR4 av koldioxidens omsättning

Siffrorna skall divideras med faktorn 3,67 för att bli jämförbara med dem i figur 3.

De varma haven runt ekvatorn gasar ut stora mängder koldioxid vilka sedan absorberas av de kalla haven närmare polerna. För åtskilliga år sedan konstaterade en forskargrupp att skalbildande djur i haven konsumerade mer koldioxid än man allmänt räknat med. Felet kunde vara så stort som 50 %. Siffrorna ovan är således högst osäkra.

Den självklara slutsatsen

IPCC:s hypotes om AGW, Anthropogenic Global Warming, förutsätter att halten i luften är den dominerande drivkraften för klimatförändringar. Kan vår förbränning inte påverka den halten, får utsläppen därifrån NOLL verkan på klimatet.